vinden blåser och jag minns

idag sken solen...det kändes verkligen som vår för första gången sen jag återvände hem...satte mig mot ett elskåp längs husväggen och njöt, kisade mot den stora gula och samlade löven i knät...det var underbart...vackert, ensamt och stillsamt på samma gång...

jag måste dock förundras över dessa stackars markarbetare, underhållare, ja, ni kan kalla dem vad ni vill...idag ven vinden som om den flydde från något, träden skakade som av rädsla och löven virvlade runt om hela gården...då, denna dag, och alla andra dagar löven ligger på marken och vinden viner, då bestämmer sig de stackars (dumma) markarbetarna för att blåsa löv!?!...

jag tror det ligger i deras gener, det verkar som om att alla markarbetare får total härdsmälta varje gång det blåser så träden nästa faller omkull...de går med sina lövblåsare och blåser löv...som av någon konstig anledning inte lägger sig för att vila i de högar de försöker skapa...hur tänker man då?..har de tänkt? ingår deras lön i vår hyra? för i så fall tycker jag nog att pengarna kan läggas på mer meningsfulla saker...inte behöver man kasta pengarna med vinden?

IDIOTI!
__________________________________________________________________

om jag, någon dag, kommer att skriva en memoar, om mitt förträffliga liv vet jag exakt hur den skall börja, var i tiden och exakt vad jag skall berätta...det var lite av det jag funderade på då när löven vandrade runt mitt ansikte:

"om man tar tåget från Linköping mot Norrköping, och tvingar sig längst rälsen kommer man att passera mina ungdomssamhällen, de som format mig, de som skapat den människa som idag sitter bakom den penna, som formar dessa ord. Rälsen följer G:a E4:an förbi Linghem vidare mot Törnevalla, förbi Gistad och bort mot Norsholm, Kimstad och Norrköping. Låt oss stanna längs rälsen, låt oss dra i nödbromsen vid Gistad och börja historien om hur jag bröt ihop och gick vidare...låt oss börja där."

den skulle fortsätta med hur jag väntade under tunneln, hur min mamma bakade, om hur min far lärde mig om livet på sitt sätt, om hur mina systrar för länge sen flytt hemmet och hur jag avgudade min bror. Om hur äcklad jag var av min hemby, om hur man omvärderar saker, om kärlek, hat, mobbning och om beslut som tagit mig dit jag borde vara när memoarerna skrivs...det kommer säkerligen bli en lång resa...den kommer vara ett perfekt avslut på allt!

den kommer vara en hyllning...till allt och alla!
__________________________________________________________________

jag tror jag börjar nu...

//Arnell

.PS. Walking through my memories, Meadow City is a perfect place for that kind of thing.DS.