det var vår, och det var midnatt igen

det var en nostalgitripp i evighet...det var samma människor fast något uppgraderade, något förändrade och kanske mer härdade av livets alla vägskäl...det var i alla fall en bra början på nyfunna diskussioner och ändlöst talande om vad man gör nu...

jag finner mig själv i diskussioner, eller konversationer, tänkandes på något annat, jag finner mig själv genuint ointresserad av vad andra har att säga, så länge det inte handlar om mig, kanske finns det uns av narcissism hos mig, och helt ärligt är det ingenting jag verkar bry mig om, det känns helt enkelt som en del av mig...jag accepterar och går vidare...
__________________________________________

det är 10 år sedan, ett decennium, det känns som evigheter, och det borde vara det med...det är svunna tider som vi inte längre borde ha några känslomässiga svårigheter att hantera, om man inte gick igenom ett helvete, och det finns säkert de som gjorde det, men jag är inte en av dem, och de jag trodde mig känna på den tiden borde inte vara en av dem heller...snarare tvärtom...

jag tänker aldrig be om ursäkt för att jag var tonåring, alla har varit det, eller kommer att bli det, visst finns det saker man ångrar man gjorde eller sa, men det är historia nu, vi har alla brutit ihop och gått vidare, och det finns ingen anledning att ha tveksamheter över det som varit...istället bör vi hålla huvudet högt och se framåt...det är inte åren som förändrat oss, det är vi som förändrat åren...och till vår fördel...

jag vill tro att det är så, allt som hände där uti i skogarna kring gamla E:4an är en tid av sorglöst leverne, oskyldiga ungdomsår som skapat oss, som format oss till dem vi är idag, och vad man har gjort, hur man än mår så torde tiden gjort oss till bättre människor...jag må vara en bitter själ, men jag är högst levande och jag älskar mig själv för den jag är, inte för den jag kunde blivit...

det finns en LW strof för alla sorger vi gått igenom, en strof för alla känslor vi känt, LW var en stor del av oss...gör mig en tjänst, titta aldrig i bakspegeln med ånger, håll blicken stadigt framåt och följ den stig, och det liv som utspelar sig framför dig...det är precis det jag tänker göra

10 years, and I have no regrets, neither should you...
_________________________________________________

vi tog en vårpromenad över vägen bort mot tinnerö för att grilla korv...bara vi och en dåligt konstruerad engångsgrill...men vi fick våra korvar, vi fick vår tid...och jag älskar att bara vara vi, en treenighet som är oförstörbar...

//Arnell

.PS. A Long Walk Down Memory Lane in Meadow City.DS.