vi närmar oss dagen då allt levande skall återuppleva miraklet, då vi verkligen skall få veta hur det känns att leva...den dagen vi alla ser fram emot...
jag ser fram emot den, det gör jag verkligen, men inte av den anledning som drygt 2 miljarder andra gör...jag längtar efter frosseriet, och till viss del lättjan...det är så jag firar Herrens återkomst
___________________________________________________________
känner mig inte så låg längre, ibland snarare hög som ett hus, hög på vad livet har att erbjuda, eller snarare vad livet bjudit mig på...
återvände till huset som sonar mina brott, för återupplevelse av det goda, för känslan av att vara en del av något större...allt jag trodde jag skulle finna fanns inte kvar, lockelsen var inte alls densamma, önskan om att ha något fanns inte längre, trots alla mina försök kunde jag inte förmå mig själv att tända till...baksidan av det mynt jag nu vänt är lika vackert som förr om inte vackrare!
du är vinden jag försöker fånga
landskapet jag vill vandra i
himlen jag vill ta del av
horisonten jag spanar efter
du är de oskrivna reglerna
förståelsen i det ofrörstådda
hemligheten jag inte delar
tiden som står still
önskningarna som slog in
känslorna jag känner
hoppet jag litar på
livet jag vill leva
________________________________________________
jag tror att det är så det är ibland, vi upptäcker, går tillbaka och återupptäcker, inte bara livet, utan allt, kärleken, mystiken i att vara ett barn, hela universum som omsluter oss...jag vet inte, ibland känns allt så banalt enkelt, ibland så motstridigt svårt...och ibland? Likgiltigt!
_______________:::_______________________________
imorn blir det påskbord i A-huset...körven är stekt god damn it!
//Herr Arnell
.PS.Easter in Meadow City.DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar