har inte haft lust att skriva, känner mig som en krossad spegel som mest ligger och refelexterar
påsken flöt på som en helg som alla andra, lite quality-time med systrar o bror (m. fam.)...det var lugnt o skönt...
nu som oftast sitter jag med stora, ömmande ögon och stirrar på en skärm, skriver någon form av uppsatts ingen egentligen bryr sig om, tror inte någon skulle reagera om den inte skrevs alls faktiskt, men det är bara en sak som måste göras, bedömas och bokföras...som resten av livet antar jag...
missade visst våren, för helt plötsligt står sommaren med sin skrud och svettas...eller det är väl egentligen jag som svettas men det behöver ni inte tala om, det gör ju redan jag...det kanske är vår, det är ju kallt på nätterna, fast då ligger jag oftast under tjocka t(ö)cken o flimmrar...
det är visst valborg runt knuten, ännu en orsak för massor av människor att stirra blint ned i botten på burkar o flaskor, meningslösa diskussioner och ändlösa konflikter som ingen egentligen skulle behöva bry sig om, om det inte var för att uppstoppade människor som sitter och antecknar i sina blaskor och diskuterar hur det går utför för ungdomen...vilken tur att jag inte är en av dem, de som antecknar alltså...det blir säkert ett, två o tre glas vin i helgen, meningsklösa diskussioner...dock ska jag hålla mig borta från konflikterna o blaskorna...det kan väl ni med göra?
___________________
bestämde mig för att inte bjuda, det är förlåtet, bortglömt och utspritt som krutet i en hagelpatron efter att man tryckt på avtryckaren...vi bryter alla ihop o går vidare...hörde att det fanns viktigare saker i livet...så är det säkert!
___________________
säsongen drar igång efter helgen...följer ni med?...gör inte det, det kommer bli en lång ändlös skavande upplevelse...någon skulle kalla det förödmjukelse...jag tar det ordet när säsongen är slut...men det lutar åt det hållet!
___________________
bröllop imorn? Tack, men nej tack...skiter fullständigt i om ännu en av alla inavlade släkter i Europa ska bjuda till fest...och i förlängningen är väl kungabröllop bara ett kontrakt som tillgodoser behovet av fortsatt (in)avel?
______________________________rEpUbLiKaN___________________________
tänker, försöker, drar mig bakåt...kör nog solo ett tag till...känns OK so far!
_____________________________________"___"_______________
älskar dig
//Herr Arnell
.PS.Medow City is on fire this weekend.DS.
torsdag 28 april 2011
onsdag 20 april 2011
en Onsdag som alla andra
vi närmar oss dagen då allt levande skall återuppleva miraklet, då vi verkligen skall få veta hur det känns att leva...den dagen vi alla ser fram emot...
jag ser fram emot den, det gör jag verkligen, men inte av den anledning som drygt 2 miljarder andra gör...jag längtar efter frosseriet, och till viss del lättjan...det är så jag firar Herrens återkomst
___________________________________________________________
känner mig inte så låg längre, ibland snarare hög som ett hus, hög på vad livet har att erbjuda, eller snarare vad livet bjudit mig på...
återvände till huset som sonar mina brott, för återupplevelse av det goda, för känslan av att vara en del av något större...allt jag trodde jag skulle finna fanns inte kvar, lockelsen var inte alls densamma, önskan om att ha något fanns inte längre, trots alla mina försök kunde jag inte förmå mig själv att tända till...baksidan av det mynt jag nu vänt är lika vackert som förr om inte vackrare!
du är vinden jag försöker fånga
landskapet jag vill vandra i
himlen jag vill ta del av
horisonten jag spanar efter
du är de oskrivna reglerna
förståelsen i det ofrörstådda
hemligheten jag inte delar
tiden som står still
önskningarna som slog in
känslorna jag känner
hoppet jag litar på
livet jag vill leva
________________________________________________
jag tror att det är så det är ibland, vi upptäcker, går tillbaka och återupptäcker, inte bara livet, utan allt, kärleken, mystiken i att vara ett barn, hela universum som omsluter oss...jag vet inte, ibland känns allt så banalt enkelt, ibland så motstridigt svårt...och ibland? Likgiltigt!
_______________:::_______________________________
imorn blir det påskbord i A-huset...körven är stekt god damn it!
//Herr Arnell
.PS.Easter in Meadow City.DS.
jag ser fram emot den, det gör jag verkligen, men inte av den anledning som drygt 2 miljarder andra gör...jag längtar efter frosseriet, och till viss del lättjan...det är så jag firar Herrens återkomst
___________________________________________________________
känner mig inte så låg längre, ibland snarare hög som ett hus, hög på vad livet har att erbjuda, eller snarare vad livet bjudit mig på...
återvände till huset som sonar mina brott, för återupplevelse av det goda, för känslan av att vara en del av något större...allt jag trodde jag skulle finna fanns inte kvar, lockelsen var inte alls densamma, önskan om att ha något fanns inte längre, trots alla mina försök kunde jag inte förmå mig själv att tända till...baksidan av det mynt jag nu vänt är lika vackert som förr om inte vackrare!
du är vinden jag försöker fånga
landskapet jag vill vandra i
himlen jag vill ta del av
horisonten jag spanar efter
du är de oskrivna reglerna
förståelsen i det ofrörstådda
hemligheten jag inte delar
tiden som står still
önskningarna som slog in
känslorna jag känner
hoppet jag litar på
livet jag vill leva
________________________________________________
jag tror att det är så det är ibland, vi upptäcker, går tillbaka och återupptäcker, inte bara livet, utan allt, kärleken, mystiken i att vara ett barn, hela universum som omsluter oss...jag vet inte, ibland känns allt så banalt enkelt, ibland så motstridigt svårt...och ibland? Likgiltigt!
_______________:::_______________________________
imorn blir det påskbord i A-huset...körven är stekt god damn it!
//Herr Arnell
.PS.Easter in Meadow City.DS.
fredag 15 april 2011
a horse with no name
Idag var en fredag som alla antar jag, den sista vardagen i denna vecka...
P ramlade in vid lunch, lade sig till rätta på golvet med ångestfyllda ögon...somnat hade han gjort, om inte A hade överöst oss med frågor om kriterier och faktorer...det finns knappt tid för reflektion över det nyss lästa...ibland våldgästar hon mig...lönlöst...
tror jag kör solo i fortsättningen...om ingen invänder, men det är väl lika troligt som återuppståndelsen (och nej, det är inget Historiska faktum!)
det känns ändå som om något saknas, men det kanske är en Hemlighet, som ingen tänker berätta för mig...låt mig bara stå mot världen som ett fån och skämmas!
_______________________________________________________
känns som om jag återvänt fullt ut nu, ingen dragandes oro över vad som setts, ingen ångest över vad som bör göras...livet träffar oss alla, frågan är bara hur man ska komma ur det levande!
den här gången återuppstod jag och fortsatte med blicken högt!
_________________________________________________________
Christine är och snackar med sina arbetskamrater, en after work...som hon förtjänar det, trivs gör hon med och det är fantastiskt...jag unnar henna verkligen detta...skönt!
Seabaz sover som en stock...åt all mat som serverades och däckade som en fura...skönt för honom!
Det är bara jag och Enzo...men han sover med, vilket innebär tystnad...tur för honom...skönt för mig!
__________________________________________________
det är väl detta som kallas för torka!?!
det kommer snart igen, behöver bara lite motivation...
//Herr Arnell
.PS. No Vacation in Meadow City.DS.
P ramlade in vid lunch, lade sig till rätta på golvet med ångestfyllda ögon...somnat hade han gjort, om inte A hade överöst oss med frågor om kriterier och faktorer...det finns knappt tid för reflektion över det nyss lästa...ibland våldgästar hon mig...lönlöst...
tror jag kör solo i fortsättningen...om ingen invänder, men det är väl lika troligt som återuppståndelsen (och nej, det är inget Historiska faktum!)
det känns ändå som om något saknas, men det kanske är en Hemlighet, som ingen tänker berätta för mig...låt mig bara stå mot världen som ett fån och skämmas!
_______________________________________________________
känns som om jag återvänt fullt ut nu, ingen dragandes oro över vad som setts, ingen ångest över vad som bör göras...livet träffar oss alla, frågan är bara hur man ska komma ur det levande!
den här gången återuppstod jag och fortsatte med blicken högt!
_________________________________________________________
"I've been through the desert on a horse with no name,
It felt good to be out of the rain.
In the desert you can remember your name,
'Cause there ain't no one for to give you no pain."
_________________________________________________________
Christine är och snackar med sina arbetskamrater, en after work...som hon förtjänar det, trivs gör hon med och det är fantastiskt...jag unnar henna verkligen detta...skönt!
Seabaz sover som en stock...åt all mat som serverades och däckade som en fura...skönt för honom!
Det är bara jag och Enzo...men han sover med, vilket innebär tystnad...tur för honom...skönt för mig!
__________________________________________________
det är väl detta som kallas för torka!?!
det kommer snart igen, behöver bara lite motivation...
//Herr Arnell
.PS. No Vacation in Meadow City.DS.
söndag 10 april 2011
det var vår, och det var midnatt igen
det var en nostalgitripp i evighet...det var samma människor fast något uppgraderade, något förändrade och kanske mer härdade av livets alla vägskäl...det var i alla fall en bra början på nyfunna diskussioner och ändlöst talande om vad man gör nu...
jag finner mig själv i diskussioner, eller konversationer, tänkandes på något annat, jag finner mig själv genuint ointresserad av vad andra har att säga, så länge det inte handlar om mig, kanske finns det uns av narcissism hos mig, och helt ärligt är det ingenting jag verkar bry mig om, det känns helt enkelt som en del av mig...jag accepterar och går vidare...
__________________________________________
det är 10 år sedan, ett decennium, det känns som evigheter, och det borde vara det med...det är svunna tider som vi inte längre borde ha några känslomässiga svårigheter att hantera, om man inte gick igenom ett helvete, och det finns säkert de som gjorde det, men jag är inte en av dem, och de jag trodde mig känna på den tiden borde inte vara en av dem heller...snarare tvärtom...
jag tänker aldrig be om ursäkt för att jag var tonåring, alla har varit det, eller kommer att bli det, visst finns det saker man ångrar man gjorde eller sa, men det är historia nu, vi har alla brutit ihop och gått vidare, och det finns ingen anledning att ha tveksamheter över det som varit...istället bör vi hålla huvudet högt och se framåt...det är inte åren som förändrat oss, det är vi som förändrat åren...och till vår fördel...
jag vill tro att det är så, allt som hände där uti i skogarna kring gamla E:4an är en tid av sorglöst leverne, oskyldiga ungdomsår som skapat oss, som format oss till dem vi är idag, och vad man har gjort, hur man än mår så torde tiden gjort oss till bättre människor...jag må vara en bitter själ, men jag är högst levande och jag älskar mig själv för den jag är, inte för den jag kunde blivit...
det finns en LW strof för alla sorger vi gått igenom, en strof för alla känslor vi känt, LW var en stor del av oss...gör mig en tjänst, titta aldrig i bakspegeln med ånger, håll blicken stadigt framåt och följ den stig, och det liv som utspelar sig framför dig...det är precis det jag tänker göra
10 years, and I have no regrets, neither should you...
_________________________________________________
vi tog en vårpromenad över vägen bort mot tinnerö för att grilla korv...bara vi och en dåligt konstruerad engångsgrill...men vi fick våra korvar, vi fick vår tid...och jag älskar att bara vara vi, en treenighet som är oförstörbar...
//Arnell
.PS. A Long Walk Down Memory Lane in Meadow City.DS.
jag finner mig själv i diskussioner, eller konversationer, tänkandes på något annat, jag finner mig själv genuint ointresserad av vad andra har att säga, så länge det inte handlar om mig, kanske finns det uns av narcissism hos mig, och helt ärligt är det ingenting jag verkar bry mig om, det känns helt enkelt som en del av mig...jag accepterar och går vidare...
__________________________________________
det är 10 år sedan, ett decennium, det känns som evigheter, och det borde vara det med...det är svunna tider som vi inte längre borde ha några känslomässiga svårigheter att hantera, om man inte gick igenom ett helvete, och det finns säkert de som gjorde det, men jag är inte en av dem, och de jag trodde mig känna på den tiden borde inte vara en av dem heller...snarare tvärtom...
jag tänker aldrig be om ursäkt för att jag var tonåring, alla har varit det, eller kommer att bli det, visst finns det saker man ångrar man gjorde eller sa, men det är historia nu, vi har alla brutit ihop och gått vidare, och det finns ingen anledning att ha tveksamheter över det som varit...istället bör vi hålla huvudet högt och se framåt...det är inte åren som förändrat oss, det är vi som förändrat åren...och till vår fördel...
jag vill tro att det är så, allt som hände där uti i skogarna kring gamla E:4an är en tid av sorglöst leverne, oskyldiga ungdomsår som skapat oss, som format oss till dem vi är idag, och vad man har gjort, hur man än mår så torde tiden gjort oss till bättre människor...jag må vara en bitter själ, men jag är högst levande och jag älskar mig själv för den jag är, inte för den jag kunde blivit...
det finns en LW strof för alla sorger vi gått igenom, en strof för alla känslor vi känt, LW var en stor del av oss...gör mig en tjänst, titta aldrig i bakspegeln med ånger, håll blicken stadigt framåt och följ den stig, och det liv som utspelar sig framför dig...det är precis det jag tänker göra
10 years, and I have no regrets, neither should you...
_________________________________________________
vi tog en vårpromenad över vägen bort mot tinnerö för att grilla korv...bara vi och en dåligt konstruerad engångsgrill...men vi fick våra korvar, vi fick vår tid...och jag älskar att bara vara vi, en treenighet som är oförstörbar...
//Arnell
.PS. A Long Walk Down Memory Lane in Meadow City.DS.
torsdag 7 april 2011
vinden blåser och jag minns
idag sken solen...det kändes verkligen som vår för första gången sen jag återvände hem...satte mig mot ett elskåp längs husväggen och njöt, kisade mot den stora gula och samlade löven i knät...det var underbart...vackert, ensamt och stillsamt på samma gång...
jag måste dock förundras över dessa stackars markarbetare, underhållare, ja, ni kan kalla dem vad ni vill...idag ven vinden som om den flydde från något, träden skakade som av rädsla och löven virvlade runt om hela gården...då, denna dag, och alla andra dagar löven ligger på marken och vinden viner, då bestämmer sig de stackars (dumma) markarbetarna för att blåsa löv!?!...
jag tror det ligger i deras gener, det verkar som om att alla markarbetare får total härdsmälta varje gång det blåser så träden nästa faller omkull...de går med sina lövblåsare och blåser löv...som av någon konstig anledning inte lägger sig för att vila i de högar de försöker skapa...hur tänker man då?..har de tänkt? ingår deras lön i vår hyra? för i så fall tycker jag nog att pengarna kan läggas på mer meningsfulla saker...inte behöver man kasta pengarna med vinden?
IDIOTI!
__________________________________________________________________
om jag, någon dag, kommer att skriva en memoar, om mitt förträffliga liv vet jag exakt hur den skall börja, var i tiden och exakt vad jag skall berätta...det var lite av det jag funderade på då när löven vandrade runt mitt ansikte:
"om man tar tåget från Linköping mot Norrköping, och tvingar sig längst rälsen kommer man att passera mina ungdomssamhällen, de som format mig, de som skapat den människa som idag sitter bakom den penna, som formar dessa ord. Rälsen följer G:a E4:an förbi Linghem vidare mot Törnevalla, förbi Gistad och bort mot Norsholm, Kimstad och Norrköping. Låt oss stanna längs rälsen, låt oss dra i nödbromsen vid Gistad och börja historien om hur jag bröt ihop och gick vidare...låt oss börja där."
den skulle fortsätta med hur jag väntade under tunneln, hur min mamma bakade, om hur min far lärde mig om livet på sitt sätt, om hur mina systrar för länge sen flytt hemmet och hur jag avgudade min bror. Om hur äcklad jag var av min hemby, om hur man omvärderar saker, om kärlek, hat, mobbning och om beslut som tagit mig dit jag borde vara när memoarerna skrivs...det kommer säkerligen bli en lång resa...den kommer vara ett perfekt avslut på allt!
den kommer vara en hyllning...till allt och alla!
__________________________________________________________________
jag tror jag börjar nu...
//Arnell
.PS. Walking through my memories, Meadow City is a perfect place for that kind of thing.DS.
jag måste dock förundras över dessa stackars markarbetare, underhållare, ja, ni kan kalla dem vad ni vill...idag ven vinden som om den flydde från något, träden skakade som av rädsla och löven virvlade runt om hela gården...då, denna dag, och alla andra dagar löven ligger på marken och vinden viner, då bestämmer sig de stackars (dumma) markarbetarna för att blåsa löv!?!...
jag tror det ligger i deras gener, det verkar som om att alla markarbetare får total härdsmälta varje gång det blåser så träden nästa faller omkull...de går med sina lövblåsare och blåser löv...som av någon konstig anledning inte lägger sig för att vila i de högar de försöker skapa...hur tänker man då?..har de tänkt? ingår deras lön i vår hyra? för i så fall tycker jag nog att pengarna kan läggas på mer meningsfulla saker...inte behöver man kasta pengarna med vinden?
IDIOTI!
__________________________________________________________________
om jag, någon dag, kommer att skriva en memoar, om mitt förträffliga liv vet jag exakt hur den skall börja, var i tiden och exakt vad jag skall berätta...det var lite av det jag funderade på då när löven vandrade runt mitt ansikte:
"om man tar tåget från Linköping mot Norrköping, och tvingar sig längst rälsen kommer man att passera mina ungdomssamhällen, de som format mig, de som skapat den människa som idag sitter bakom den penna, som formar dessa ord. Rälsen följer G:a E4:an förbi Linghem vidare mot Törnevalla, förbi Gistad och bort mot Norsholm, Kimstad och Norrköping. Låt oss stanna längs rälsen, låt oss dra i nödbromsen vid Gistad och börja historien om hur jag bröt ihop och gick vidare...låt oss börja där."
den skulle fortsätta med hur jag väntade under tunneln, hur min mamma bakade, om hur min far lärde mig om livet på sitt sätt, om hur mina systrar för länge sen flytt hemmet och hur jag avgudade min bror. Om hur äcklad jag var av min hemby, om hur man omvärderar saker, om kärlek, hat, mobbning och om beslut som tagit mig dit jag borde vara när memoarerna skrivs...det kommer säkerligen bli en lång resa...den kommer vara ett perfekt avslut på allt!
den kommer vara en hyllning...till allt och alla!
__________________________________________________________________
jag tror jag börjar nu...
//Arnell
.PS. Walking through my memories, Meadow City is a perfect place for that kind of thing.DS.
söndag 3 april 2011
tror jag pratar mest för pratandets skull
så sitter jag här igen, ensam med bara hunden som är vaken...egentligen borde jag göra mig själv en tjänst o gå och lägga mig, men stunden är kanske inte riktigt slagen, eller så finns det inom mig en känsla som säger skriv då för f-n....skriv...
det här med att spendera många kvällar ensam, med bara tystnaden som bästa vän, är något som borde passa mig, men ibland känner jag mig inte helt bekväm med tanken, och jag antar att en ikväll är en sådan...det blir liksom inget av det hela...
jag bläddrar genom televisionens alla kanaler, och etern har absolut inget som lockar mig, inte ens fotbollen...men jag låter den gå på i bakgrunden...
kanske är det Melissa Horn som gör mig lätt förlägen, trots att jag älskar att lyssna, känns hon lätt deprimerande...men detta är kanske en sådan kväll då jag avgudar min ensamhet, då jag vill känna mig lite lätt deprimerad? Antagligen inte, för det känns inte helt ok!
dagen har rusat förbi och vi har besökt människor jag inte längre känner (och inte Christine heller kanske), om jag ens gjort det, hursom var det trevligt, det känns så avslappnat på ett enkelt sätt, och det är lite av en sådan relation man bör ha med människor...att bara kunna sitta o vara, det är verkligen my cup of tea!
ibland känner jag en lätt rädsla för framtiden, vilka hamnar kommer jag att besöka, vilka vägskäl kommer att vara avgörande för en framtid som jag kommer att avguda...ibland blir jag nervös över att göra fel val, även om jag än så länge bara gjort bra val, finns det alltid en tvekan som skrämmer, man kan liksom inte göra om och göra rätt i livet, man får bara en chans (även om det finns folk som tror på att man återkommer och kan leva ett annorlunda liv)...men det är inte det jag vill, jag älskar mitt liv, min framtida fru, min son, mina vänner, min familj, men det hjälper inte mot känslan att inte veta vad framtiden vill...humbug!?!?
börjar jag inse allvaret med livet, kanske, det har rusat fort fram över slätten i 25 år och jag har nästan aldrig behövt kolla bakåt, kanske skulle man gjort det, vårdat historien lite mer, för ibland vet jag inte var jag varit, ibland tar jag allt för lätt på livet och tror att det ordnar sig... och det gör väl kanske det tillslut...men hur skall det gå?
är det nervositet över bröllop, detta statement av alla statement...och det vill jag verkligen inte tro, jag vet vad jag får, och jag älskar tanken på att knyta band för all framtid med den kvinna som gjort mig till den man jag idag ibland tenderar att framstå som, det är hon som med sitt slit skrubbat bort all ungdoms lättvindlighet, det är hon som skapat en människa som jag älskar, hon är en del av mig, och hon är en del som jag verkligen inte vill leva utan, hon är den del jag uppskattar mest med mig själv...
jag växte upp som den late, bortskämda och livssökande lillen, men jag vill gärna tro att jag någonstans på vägen repade mod och förändrades till något annat, och jag tror att jag är på god väg mot fulländande...det är väl bara boken kvar?
Nu får det vara nog...min uppväxt är ett alldeles för komplext ämne som får diskuteras i mitt huvud...jag ger inte allt!
//Arnell
.PS. The darkness is falling, Meadow City should be asleep .DS.
det här med att spendera många kvällar ensam, med bara tystnaden som bästa vän, är något som borde passa mig, men ibland känner jag mig inte helt bekväm med tanken, och jag antar att en ikväll är en sådan...det blir liksom inget av det hela...
jag bläddrar genom televisionens alla kanaler, och etern har absolut inget som lockar mig, inte ens fotbollen...men jag låter den gå på i bakgrunden...
kanske är det Melissa Horn som gör mig lätt förlägen, trots att jag älskar att lyssna, känns hon lätt deprimerande...men detta är kanske en sådan kväll då jag avgudar min ensamhet, då jag vill känna mig lite lätt deprimerad? Antagligen inte, för det känns inte helt ok!
dagen har rusat förbi och vi har besökt människor jag inte längre känner (och inte Christine heller kanske), om jag ens gjort det, hursom var det trevligt, det känns så avslappnat på ett enkelt sätt, och det är lite av en sådan relation man bör ha med människor...att bara kunna sitta o vara, det är verkligen my cup of tea!
ibland känner jag en lätt rädsla för framtiden, vilka hamnar kommer jag att besöka, vilka vägskäl kommer att vara avgörande för en framtid som jag kommer att avguda...ibland blir jag nervös över att göra fel val, även om jag än så länge bara gjort bra val, finns det alltid en tvekan som skrämmer, man kan liksom inte göra om och göra rätt i livet, man får bara en chans (även om det finns folk som tror på att man återkommer och kan leva ett annorlunda liv)...men det är inte det jag vill, jag älskar mitt liv, min framtida fru, min son, mina vänner, min familj, men det hjälper inte mot känslan att inte veta vad framtiden vill...humbug!?!?
börjar jag inse allvaret med livet, kanske, det har rusat fort fram över slätten i 25 år och jag har nästan aldrig behövt kolla bakåt, kanske skulle man gjort det, vårdat historien lite mer, för ibland vet jag inte var jag varit, ibland tar jag allt för lätt på livet och tror att det ordnar sig... och det gör väl kanske det tillslut...men hur skall det gå?
är det nervositet över bröllop, detta statement av alla statement...och det vill jag verkligen inte tro, jag vet vad jag får, och jag älskar tanken på att knyta band för all framtid med den kvinna som gjort mig till den man jag idag ibland tenderar att framstå som, det är hon som med sitt slit skrubbat bort all ungdoms lättvindlighet, det är hon som skapat en människa som jag älskar, hon är en del av mig, och hon är en del som jag verkligen inte vill leva utan, hon är den del jag uppskattar mest med mig själv...
jag växte upp som den late, bortskämda och livssökande lillen, men jag vill gärna tro att jag någonstans på vägen repade mod och förändrades till något annat, och jag tror att jag är på god väg mot fulländande...det är väl bara boken kvar?
Nu får det vara nog...min uppväxt är ett alldeles för komplext ämne som får diskuteras i mitt huvud...jag ger inte allt!
//Arnell
.PS. The darkness is falling, Meadow City should be asleep .DS.
fredag 1 april 2011
jag är inte tyst, jag är förvirrad!
det kom ett sms...sent om sider, i den skälvande sista sekunden ramlade det in...några tomma ord utan förklaring...desperation eller sanning...jag kommer aldrig få reda på det, kommer aldrig försöka, dyker upp, vänder om och sticker hem...det är en fantastisk lösning (som jag snickrat ihop helt själv)...
jag har lagt det bakom, förlorar man en kommer det två åter...jag är ju inte direkt en människa som man inte tycker om (åh, min självinsikt är fantastisk!)
____________________________________________________________________
det finns en strof, ur en sång som LW skrev en gång som inspirerade mig idag;
" vi ramlar runt på alla ställen som var öppna den natten"
vi gjorde det igår, inte riktigt, för det fanns säkerligen fler ställen som var öppna natten till idag än Platå, men vad fan!
Det var fest och det var öl som smakade fint, umgänge som inspirerade och skapade en sinnesfrånvaro som vi alla behöver ibland...tror du behöver det med hjärtat!
det är fantastiskt skönt att umgås med människor man inte alltid umgås med på fritiden, med folk som har annorlunda samtalsämnen, eller bara ämnen man faktiskt kan samtala om...jag vet inte, tror jag skulle kunna sitta på det där LiU hela livet och filosofera om dagarna, men man måste ju göra sig ett levebröd med i framtiden antar jag...men tänk om!
__________________________________________________________________
det känns lite otillräckligt, lite tunt att bara sitta här och prata om livets triviala saker, men ibland finns det ingen hets, ingen lust att föra djupare diskussioner, att argumentera och filosofera...idag får det vara detta som gäller...jag är säkerligen väärldens tröttaste kille just nu!
//Arnell
.PS. Got wasted in Meadow City, but I'm on the right track again.DS.
jag har lagt det bakom, förlorar man en kommer det två åter...jag är ju inte direkt en människa som man inte tycker om (åh, min självinsikt är fantastisk!)
____________________________________________________________________
det finns en strof, ur en sång som LW skrev en gång som inspirerade mig idag;
" vi ramlar runt på alla ställen som var öppna den natten"
vi gjorde det igår, inte riktigt, för det fanns säkerligen fler ställen som var öppna natten till idag än Platå, men vad fan!
Det var fest och det var öl som smakade fint, umgänge som inspirerade och skapade en sinnesfrånvaro som vi alla behöver ibland...tror du behöver det med hjärtat!
det är fantastiskt skönt att umgås med människor man inte alltid umgås med på fritiden, med folk som har annorlunda samtalsämnen, eller bara ämnen man faktiskt kan samtala om...jag vet inte, tror jag skulle kunna sitta på det där LiU hela livet och filosofera om dagarna, men man måste ju göra sig ett levebröd med i framtiden antar jag...men tänk om!
__________________________________________________________________
det känns lite otillräckligt, lite tunt att bara sitta här och prata om livets triviala saker, men ibland finns det ingen hets, ingen lust att föra djupare diskussioner, att argumentera och filosofera...idag får det vara detta som gäller...jag är säkerligen väärldens tröttaste kille just nu!
//Arnell
.PS. Got wasted in Meadow City, but I'm on the right track again.DS.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)