skickade iväg ett sms, i någon desperat förhoppning om att få ett svar jag egentligen inte vill höra, på en fråga jag inte borde ställt...tror t.om redan jag vet svaret, och det kanske är det som skrämmer mig...kanske kan det vara insikten om att man fu*kat upp en relation som skrämmer...hur gick det som det gick...
tyvärr har jag allt för bra självinsikt för att inse att det är mitt fel, det är jag som är boven i dramat, och i vanliga fall har jag inga problem med det, och i min naiva förhoppning trodde jag inte att detta skulle vara ett problem heller...det kanske det inte är heller, men dock känner jag mig besviken, troligen mer besviken på mig själv än honom...men, som mor alltid säger, det går över tills du gifter dig...och tänk det är just det jag skall göra, med eller utan honom...
jag är absolut inget bra på att prata känslor (som du vet) och därför tog jag min sorgliga tillflykt till sms:et...det var fegt, oengagerat och i sig helt j-vla korkat gjort...jag borde ringt, det hade i alla fall varit ett stort tecken på att jag bryr mig, det hade kanske förvånat mer och kanske hade jag fått ett svar jag kunnat leva med...nu tror jag inte jag kommer få ett acceptabelt svar, inte från min sida i alla fall...men på alla mynt finns det två sidor...jag kanske bara ser det ena?
livet går väl vidare antar jag, vad kan man göra, vad skall jag säga...inget han gör eller säger kommer få mig på andra tankar, och det är inte mkt man kan göra åt det...hoppas det blir bra i livet!
Mitt liv ter sig för övrigt fantastiskt och det kommer med stor säkerhet fortsätta så ett bra tag till!
__________________________________________________________________
det här med känslor, det är säkert inte bara jag, men jag är betydligt bättre på att uttrycka mig i skrift än i tal, konstigt för en framtida lärare kanske, men det är inte samma sak...jag brukar se mig som en ordets man, men är man verkligen det om man inte kan tala? själv anser jag att det skrivna ordet är vackrare, det genomborrar själar på ett mer uppenbart sätt och jag tycker att det är ett fantastiskt sätt att ge avtryck på...jag är kanske det skrivna ordets man?
___________________________________________________________________
är det inte lite tidigt att vara hispig?
älskar dig
//Herr Arnell
.PS. I'm better of, Meadow City loves me anyway!.DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar