ut ur dimman in i verkligheten

har gått som i dvala, har letat efter ro för min skakande hand...har letat efter slutet på en väg mot evigheten...hur skulle det gå?

har äntligen landad, känslolös och fattig på empati för smärtan som växer sig starkare i det sorglösa landet vi lämnat bakom oss. det är skönt att vara hemma, skönt att bosätta sig i den trygghet man lämnade...

det är skönt att somna in bredvid någon som får själen till ro, som vaggar en som ett barn helt utanför medvetandet. det är skönt att vakna upp i en stökig säng med samma barnaleende som ber om frukost fast klockan inte ens hunnit återhämtat sig från gårdagens strapatser.

allt kändes som en enda stor bakfylla, vad hade man gjort och vad skulle man göra med det? jag tror att jag vet vad jag gjort, och jag antar att jag håller på att göra det som man bör göra med det, bearbeta!
__________________________________________________________________

sitter och drunknar i LW...har saknat honom mer än jag trott, har inte återförälskat mig i hans texter på ett tag, så det var kanske på tiden...

"jag hoppas det ser ut som att jag vet
fast jag har faktiskt ingen aning
och du viker min knän
jag svara på ett språk jag inte kan
och kommer under med en varning
och du, du är alltid suverän"

(Lars Winnerbäck, Fribiljett mot himlen)

fråga mig inte vad det betyder, för jag har ingen aning, den strofen bara satte sig...

tveka aldrig på mig, tro inget ont om mig, och försök bli förundrad när jag försöker...
jag försöker vara alla till lags, försöker göra saker jag inte är så bra på, har ibland svårt att visa intresse, men ge inte upp, jag är genuint intresserad av oss, ingen kan tro något annat!

//Arnell

.PS. Nothing new in Meadow City.DS.