så har man åkt, spenderat och kommit hem igen...
den 17 feb. åkte vi, några utvalda studenter till sydligare breddgrader på oanade äventyr.
tre veckor spenderade vi i Kenya och Tanzania, en upplevelse som satt sina spår...
Vi har sett saker ingen människa ska behöva uppleva, ätit mat ingen skall behöva äta och gjort våra behov där inga människor skall behöva göra sina behov och några av oss har säkert genomgått personliga förändringar som alla skulle behöva göra. man inser rätt snart att man är en jävligt lyckligt lottat människa. vi gnäller över saker vi inte har, som människorna i Kenya inte ens vet vad det är, vi vräker i oss mat och gnäller när det är för lite krydda medan människor letar efter mat i sophögar.
Vi har stirrat misären i vitögad, försökt fly bort med skratt och galenskap, men allt återvänder när man börjar sortera sina upplevelser, allt kommer att finnas där när vi tar ett beslut. jag tror att många av oss känner att vi vill göra förändringar, men det är svårt, ett djupt rotat system av korruption och orättvisa tar tid att förändra, men alla måste vi försöka. vi kan inte längre sitta och se på när världen försvinner under våra fötter, vi kan inte sluta tro att det går att förändra, vi borde alla försöka dra våra strån till stacken...det är synd om mänskligheten!
vi kom som de vita kolonisatörerna och bevakade läget, vi pratade om det men dränkte det i smaken av oss själva, våran självgodhet tar alltid överhand och vi ville inte riktigt kännas vid vad det var vi såg, det är så svårt att relatera till, det är svårt att förstå hur det kan var som det är, men vi får försöka, vi måste vilja mer än människor velat innan oss!
___________________________________________________________________
för egen del har jag svårt att ta till mig, resan har inte förändrar mig mer än att den gett mig otroliga erfarenheter som jag tänker sprida vidare som pollen en stormig dag. implentera kunskaper i mina framtida lärjungar och försöka få dem att vilja förändra - det är snuskigt viktigt!
jag försvann några dagar i dimman av mig själv, letade efter mening med mig själv och resan, jag vet inte vad jag fann, men jag letar fortfarande efter det som förändrat mig, om jag förändrats över huvud taget dvs.
Tur att man har varandra i en grupp, att man slipper slitas mellan olyckan och lyckan på egen hand, att det alltid finns någon att ramla tillbaka på...skönt att veta att man kommer hem till tryggheten där hemma, hem till framtida fru och barn...
ibland kände jag mig kall och empatilös, och kanske det är en del av mig jag måste arbeta med, kanske är det en del som inte går att förändra, men vad fan, man är inte mer än människa...
__________________________________________________________________
för övrigt "ett förhållande bygger på kompromisser tills kvinnan fått rätt" (jag)
//Arnell
.PS. There will be no more Secrets in Meadow City.DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar