solen gick ned som på beställning...det är vår, fast det känns som höst när träden ser spöklika ut i den nedåtgående solens sista ljus. vinden drar med sig löven i förunderliga konturer och jag känner mig levande, avtrubbad men fortfarande levande.
det är något speciellt med miljön under hösten, och jag kan inte mer än längta tills den kommer, när många drar på sig depressioner hittar jag glöden att värma mig med...det är långt dit, det skall visst komma en blommande vår och värmande sommar...vi får se!
syster mi ansåg att jag borde utveckla mina tankar, uttrycka mig med mer argument, och hon har rätt, om man vill ha något att läsa som följer den linjen, och den dag ett ämne kommer som jag gärna diskuterar kommer jag gå henne till mötes, men nu, idag, är jag inte särskilt intresserad...men tro mig, det kommer säkerligen
jag kisade igenom text-tv på jakt efter nyheter som skulle beröra...det kändes som en enda lång väg mot omöjligheten...och jag ska bli samhällslärare, fy satan!
men det här med alla interna konflikter som ramlat genom Nordafrika hela vägen bort till Mellanösterns slutliga kustlinje känns inte längre som nyheter, ingen aha upplevelse, snarare och? igen? fortfarande?
är det så konstigt att folk gör uppror mot förtrycket? är det så konstigt att folk vill åtnjuta det vi i trygga väst åtnjuter? är det så konstigt att man vill ha fria och öppna val? är det så j-vla konstigt att det som sker, verkligen sker? NEJ!!! det känns bara som om det är lite sent påkommet, vad har de tänkt? varför har inget hänt tidigare?
kanske har det med förtryckarstater att göra, men hur kan man helt plötsligt bara vakna upp och anse att det liv de lever inte är rättmätigt, har de verkligen varit helt avskalade från omvärlden? ingen människa kan vara så naiv, INGEN!!!
om det bara var kvinnor som styrde världen, skulle den se likadan ut? (när det kommer till diktaturer gäller denna fråga) svaret är troligtvis nej, om inte Sarah Palin var president i USA förstås...det skulle vara en världslig katastrof...
om vi snabbt förflyttar oss från misären och krigen i en del av världen till översvämmningarna i Japan, är även detta en nyhet som börjar göra mig likgiltig och avtrubbad...är det inte Japan, är det Australien, Haiti, Indonesien osv...jag vet, det låter osympatiskt, men det är svårt att känna något när en katastrof byts mot en ny, och jag vet det har självklart med att jag lever där jag lever...för de som upplever detta är det en helt annan saga...en saga jag inte vill berätta för min son innan han skall sova!
vad ska man säga, det är trist!
______________________________________________________________
Johan (och Maria såklart) var här i helgen, det var fantastiskt, vinet flödade och samtalen spirade och jag älskar varje minut av det...vi är som barn som upptäcker livet, som roar oss ohämmat och som skärmar av omvärlden, det är en fantastisk känsla...dock känns Edsburk som lite smolk i bägaren, men det kan jag nog späda ut och dricka upp ändå!
______________________________________________________________
min kurskamrater väntar på domen, sitter fast på infektionskliniken med en trasslig sjukdomsbild som skall studeras och säkerligen diskuteras...trist för dem...
______________________________________________________________
känns som jag redan sagt för mycket fast ändock ingenting...slut för idag, tack för idag!
//Arnell
.PS.There's an virus in Meadow City, hope it doesn't get worse.DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar