måndag 1 augusti 2011

Juli i Svart

det verkar som om sommaren är en tid för återanpassning, tankar och en semester som sätter dåliga egenskaper framför de bra...ibland känns sommaren som en lång plåga...

många i närheten drar sig ned mot mörkare vatten, och det känns som om det ligger i luften, det som inte bör ligga där, det som ingen vill tala om, men som många kanske måste, det som avgör en ständigt nalkandes framtid...ett uppbrott som förstör relationer och band...det är trist, trist som satan...

vi var själva där nyss, stod vid ett vägskäl och diskuterade möjligheter...ensamhetens stig eller fortsätta på tvåsamheten...egentligen var det ett enkelt val, men det är tungt när man är där...men det känns redan som om det är mil sedan det hände...och egentligen är det kanske det!

vi var mitt upp i allt...en födelsedag, en 30-års fest och ett bröllop...och där började vi tveka på självklarheter som det inte borde tvekas om, men som en storm som drev fram på öppet vatten lade den sig även till rätta vi strandkanten med ett ansiktsutryck som sa "det trodde ni aldrig...att allt kan vara så skört?"...men vi är tillbaks, på väg mot evigheten jag vill leva i!

nu får vi istället vara mellanhänder i dramat som utspelar sig omkring oss, det är sorgligt och depremerande, men livet är så oförutsägbart och en del tecken så svårtydliga att det behövs mikroskopisk precision...men jag älskar dig!
____________________________________________

vad som hände i Norge tänker jag inte tala om, det har alla andra redan gjort...vi kan väl stillsamt konstatera att det har hänt?
____________________________________________

Bobo (a.k.a. Bodil Murphy, eller syster) visade mig en låt som är så otroligt bra...det kanske är jag som har en perverterad förkärlek för sorgsna låtar, men i vilket fall...

"Never mind I'll find
Someone like you
I wish nothing but the best for you
Too.. Don't forget me
I beg
I remember you said
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead"

Adele - Someone Like You

Den är bra, riktigt bra, och kanske kan förklara vad många går igenom, eller har gått?
______________________________________

Det får vara bra nu...snart börjar terminen med religion...I Like It...a LOT!

//Herr Arnell

.PS.I will stand up straight even when Meadow City falls.DS.


lördag 16 juli 2011

things we lost in the fire

hela världen stod i brand och hettan gjorde mig nervös...inte kunde detta vara slutet, inte kunde detta vara tiden när vi skulle förskjutas mot sämre tider?

packade sin väska och försvann, som en skugga som skyggar från ljuset, som en skadeskjutet djur drog han sig tillbaka...själv stod jag kvar som en förlamad och såg tiden passera i ultrarapid...allt vi någonsin gjorde känns som en spark i skrevet på den människa jag är idag, människor gör HLR på en för längesen död patient...vi kommer aldrig tillbaka...

jag lämnar några efter mig i en desperat jakt för att nå fram till de framför mig, det är ett moment 22 som jag inte kan hantera, som jag inte kan vrida mig runt och komma över...det är som det är...

lyft mig upp, gör mig glad, var min hamn, jag måste finna ro för min skakande hand, jag måste bygga upp alla värderingar från början, måste höja blicken, se framtiden som det vackra det är, inte det skrämmande det kunde vara...

jag försöker leva fullt ut, försöker fullfölja mina mål, försöker vara en bättre man, men ibland känns det som ett oändligt nederlag

många menar att det alltid kommer ljus efter mörkret...men borde det inte komma mörker efter ljus med?

jag vet inte, jag vrider mig u t o i n, men får inget grepp...egentligen kanske jag bara är ensam här på en bakgård i en stad med storhetskomplex, allt är så förbannat tyst, ingen säger ngt, ingen vet vad som skall hända...jag dricker ur min kopp kaffe (som för länge sen kallnat), sätter på en film jag sett för många gånger och försöker somna i soffan...en trasig själ i en hel kropp som inte förstår...
_______________________________

det lät mörkt, det lät ångestfyllt, det lät kanske inte alls så bra, men ta det för vad det är, ord som skapas i samma ögonblick som fingrarna vandrar över tangetbordet, inget annat, inget genomtänkt, ingen ni behöver försöka förstå er på...det är bara Jag, och allt låter mycket bättre med en ton av bitterhet!

älskar!

//Herr Arnell

.PS. Meadow City is burning, can anyone save us?.DS.

fredag 15 juli 2011

Livet är stort

mitt liv går i ljusets hastighet och ibland är jag inte mer än obeservatör av det som händer...det tar mig ut till ingenstans och överallt...det bromsar till vid händelser som sker men jag kan inte styra...

går i en dimma, känner inte längre saker, smakar inte samma, luktar inte längre, är ständigt trött...det brukar gå över, säkert denna gång med...eller är jag bara ett korthus som snart rasar?

mitt liv lever, men är det j a g som lever det, eller är jag den ständiga observatören

oh..vad ska vi ta oss till?

när man samtalar med människor, anser de alltid att jag kommit så långt, och det har jag...men jag är ledsen, ibland tycker jag att jag levt för mycket, och jag kan inte hjälpa det, kan inte förklara det, det bara är en del av mig som ständigt kommer dragandes med sina mörka demoner och försätter mig i en form av känslolös dvala...jag vrider och vänder, och oftast finner jag en väg ur, men ibland känns vägen avlägsen, som en oas i öknen, som ett torkande vattenhål, som den sista bit av luft som finns för mig att andas...

förlåt...det är svårt att tala om det, för jag har aldrig några förklaringar...inga argument som håller...jag kan inte mer än bara vara!

det kanske bara är så att livet ibland är för stort för mig att kunna absorbera, allt som händer, allt som borde hända, kanske är det saker som händer som skrämmer mig, kanske gör livet mig lite illa till mods...kanske är jag en av alla dem?!?

jag älskar, och jag gör det gärna, ogärna och alltid...finns det kärlek till allt, alla och ingen, måste man dela med sig?!?

"What a wicked game you play
To make me feel this way
What a wicked thing to do
To make me dream of you"
___________________________________________________________________

imorn är en ny dag, kanske är jag redan då på väg ur snåren...låt oss hoppas på det!

//Herr Arnell

.PS.Things no longer feel the same in Meadow City, but a brighter day is in sight.DS.

lördag 25 juni 2011

uppehållstillstånd

jag ger mig själv ett tillstånd av upphåll i denna form av skrivande...

sommaren är här, så om ni tittar in, kan ni lika gärna titta ut!

jag återkommer i höst, om lusten tvingar sig på...just nu är det härdsmälta här så var snäll och återkom!


ses

//Herr Arnell

torsdag 2 juni 2011

Whoops!

it's been a while...but I'm still the same, just slight different!

jag lovade mig själv för länge sen, någonstans i begynnelsen av denna bloggs livstid att den dagen jag börjar gnälla över mitt liv med dess olika problem, den dagen dör denna blogg...det har inte hänt än, men det är på väg...

jag har aldrig ansett att pengar är något att haka upp sig på, inte alls så att jag varit nonchalant (jag skiter ju inte direkt pengar), men dålig ekonomi har aldrig berört mig...för ett tag sen insåg jag varför, den har aldrig valt att spendera tid med mig...

nu står den dock här i all sin prakt och glänser, utan att det finns något att glänsa med...många menar, precis som jag, att pengar är en bisak, att det är det goda i livet som räknas. Idag ser jag det konstiga i det livet, för bristen på pengar ger en sådan bismak!
_______________________________________________________________

annars är allt som det ska, livet står mig upp i halsen och det finns för alla att smaka av min galla, men egentligen är jag inte så intresserad av att bjuda, jag brukar hellre vända mig till mig själv, där får man de bästa svaren....och ja, ibland är min egna tystnad det bästa som finns...
____________________________________________________

imorn är det en ny dag...som vanligt!

//Herr Arnell

.PS. There's an economic crisis going on in Meadow City...I'm just riding along .DS.

måndag 16 maj 2011

always look on the bright side of life

När alkoholdimmorna lagt sig över staden och den sista fanfaren ljudit, då stiger jag ur min koma och övervinner saligheten...det är nu jag skapar mitt konungarike
som en ensam riddare, skadad och förvirrad, beträder jag de robusta gatorna som skall utgöra grunden för min imperialism...i skriken från de fördömda målar jag väggarna med ord bara jag kan tyda, in i evigheten vandrar jag, och där klarmrar jag mig fast...
framtiden skapar jag ur stoftet av cigarettrök och urdrukna vinflaskor, och mot solnedgången rider jag med blicken högt över horisonten...

eller?

jag vet inte, du vet inte, ingen vet vad någon behöver veta!
_______________________________________

satt inne förra veckan, grundade på mitt arbete och försöp mig på solskenet utanför, jag christine och sebaztian, de sista orörda pajasarna som irrar omkring bland brunbrändhet och sandstänk...det var vackert, det var skönt och framför allt...det var vi!

snubblade in på Cloetta för att stirra mig blind på skateboarding, blev uppfriskad av asiater och dryckessugen av en till synes trött och ointresserad Hök, men det var bra, det var jag o min bror, de sista legionärerna från Skruket...intressant och gemensamt!
_________________________________________

far min tog sig i kragen han inte behövde och kastade sig ut från 3000 m höjd, det var otroligt fascinerande och själv blev jag lite lätt ramla-från-himlen-sugen...someday or no-day?

den siste baronen av Hermanshult, han flög, han hoppade, han landade...men inget gjorde han själv!
_________________________________________

skall fortsätta på min produkt, som ligger och guppar i skummen av ointresse på ett usb-minne högre upp bland dammråttor och turkosa spargrisar...inte idag, i morgon, på fredag ska jag mer eller mindre vara klar...

tycker det är sorgligt att höra hur människor beklagar sig över att de inte hinner färdigt, att deras produkt inte kommer att läggas ut för åskådning för konsumtion, att tiden varit knapp...men tiden för fylla, dagen efter ångest och återförsupning har man tid med...trött på människor som inte kan hantera situationen, prioritera och planera...jag skrattar mig till sömns över deras enfaldhet, över deras brist på självinsikt, och att jag kommer sitta med en färdig produkt, klar att betygsättas medan de får spendera sommaren med att kryssa sig egenom arbetet ännu en gång...jag är full av självkärlek...det är inte så lustigt när man älskar sig själv!?!
_____________________________________________________

det får ta slut nu...i morgon är gårdagen bortglömt och återigen stirrar jag in i skärvorna av det jag skapat...de sista pusselbitarna faller snart på plats!

//Herr Arnell

.PS. I Meadow City, all you need is a pair of boots, a set of clothes and probably a motorcycle. DS.

torsdag 28 april 2011

senaste tiden rakt av

har inte haft lust att skriva, känner mig som en krossad spegel som mest ligger och refelexterar

påsken flöt på som en helg som alla andra, lite quality-time med systrar o bror (m. fam.)...det var lugnt o skönt...

nu som oftast sitter jag med stora, ömmande ögon och stirrar på en skärm, skriver någon form av uppsatts ingen egentligen bryr sig om, tror inte någon skulle reagera om den inte skrevs alls faktiskt, men det är bara en sak som måste göras, bedömas och bokföras...som resten av livet antar jag...

missade visst våren, för helt plötsligt står sommaren med sin skrud och svettas...eller det är väl egentligen jag som svettas men det behöver ni inte tala om, det gör ju redan jag...det kanske är vår, det är ju kallt på nätterna, fast då ligger jag oftast under tjocka t(ö)cken o flimmrar...

det är visst valborg runt knuten, ännu en orsak för massor av människor att stirra blint ned i botten på burkar o flaskor, meningslösa diskussioner och ändlösa konflikter som ingen egentligen skulle behöva bry sig om, om det inte var för att uppstoppade människor som sitter och antecknar i sina blaskor och diskuterar hur det går utför för ungdomen...vilken tur att jag inte är en av dem, de som antecknar alltså...det blir säkert ett, två o tre glas vin i helgen, meningsklösa diskussioner...dock ska jag hålla mig borta från konflikterna o blaskorna...det kan väl ni med göra?
___________________

bestämde mig för att inte bjuda, det är förlåtet, bortglömt och utspritt som krutet i en hagelpatron efter att man tryckt på avtryckaren...vi bryter alla ihop o går vidare...hörde att det fanns viktigare saker i livet...så är det säkert!
___________________

säsongen drar igång efter helgen...följer ni med?...gör inte det, det kommer bli en lång ändlös skavande upplevelse...någon skulle kalla det förödmjukelse...jag tar det ordet när säsongen är slut...men det lutar åt det hållet!
___________________

bröllop imorn? Tack, men nej tack...skiter fullständigt i om ännu en av alla inavlade släkter i Europa ska bjuda till fest...och i förlängningen är väl kungabröllop bara ett kontrakt som tillgodoser behovet av fortsatt (in)avel?
______________________________rEpUbLiKaN___________________________

tänker, försöker, drar mig bakåt...kör nog solo ett tag till...känns OK so far!
_____________________________________"___"_______________

älskar dig

//Herr Arnell

.PS.Medow City is on fire this weekend.DS.