Det var ett tag sen, eller hur?
Det var alldeles för längesen för att det ska göra oss rätt, men det var kul och det varade ett tag!
Johan o Maria kom hem till oss i helgen, det var ett möte jag sett fram emot, ett möte som måste ske oftare...tänker inte skriva en kärleksförklaring, men ändå!
Även om man inte träffats på evigheter så känns allt så banalt enkelt, vi roar oss bara åt varandra, så som vi en gång gjorde i ungdomens dar, och när vi umgås verkar tiden stått still...kan det inte alltid vara så, kan vi inte alltid finna tid att göra saker ihop...tyvärr inte, vi lever våra liv, och det ska vi väl ändå vara j-vligt glada över!
I helgen spelade vi spel, och skrattade fram till småtimmarna, tills min son fick fnatt och gick "all in" med crazy, men som sagt det var redan småtimmar och Johan o Maria hade en bit hem, jag hoppas att det var värt det!
Söndagen spenderas i ett "koma" och vi åkte till Skruket. Åt Oxfilé m. potatisgratäng, det var gott!
Sen insisterade Christine på att vi skulle börja röja lite bland det som någon gång ska bli en del av mitt arv, och tro mig, det finns mycket skit att röja upp där ute...34 år av samlat skrot!
Vi älskar varandra (Jag och Christine alltså) och inget kan ändra på det, ingen kan ändra på det, och jag lovar att vi kommer att dö tillsammans!
För övrigt kommer jag i September få min insändare publicerad i Pedagogiska Magasinet (för er som har den, läs den!)
//Herr Arnell
.PS. Meadow City is on fire! .DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar